Hej!
Har läst på flera sidor folk som menar att det är ironi varje gång man säger saker man inte menar, och lyssnaren förstår detta. Jag undrar om detta stämmer, och vad som i så fall skiljer ironi från ett skämt eller från när man retar sina kompisar. Många skämt bygger ju på att man målar upp olika roliga situationer som faktiskt inte har hänt. När man retar sina vänner säger man ju också saker som man inte menar, och mottagaren är ju medveten om detta. Det är ju just därför den typen av "retande" fungerar, för att kompisen vet att man inte egentligen menar det. Annars hade den förmodligen tagit illa vid sig.
Exempel på retande:
Min kompis berättar en historia om ett TV-program som hen aldrig förstod när hen var liten och jag svarar "ja, men du har ju alltid varit lite dum."
Jag menar ju inte den kommentaren, och kompisen är medveten om detta, men jag vill ju inte heller att det ska uppfattas som motsatsen (även om motsatsen är sann) eftersom det är en pik till det som kompisen berättar. Är det ändå ironi, för att hen vet att jag inte menar detta?
Exempel på skämt:
1. En tjej fick svara på frågor på sin pappas instagram och fick frågan "hur blir man så cool som dig" varpå hon svarade "man blir övergiven av sin pappa". Det är uppenbart osant, hon menar inte det hon säger så motsatsen är ju sann, är det ironi?
2. Eller någon som flamsade väldigt mycket med sin vän och sa "det märks att vi har knarkat" (vilket är uppenbart osant). Det är ju ett skämt, men är det per automatik ironi för att hen inte menar det?
3. Någon som fick frågan "vad fick dig att gå tillbaka till jobbet?" och personen svarar "pengarna" som ett skämt.
Jag ser flera som, varje gång de svarar oseriöst på en fråga eller liknande, benämner det som att "jag var ironisk". Det var också någon på instagram som gjorde en caption om att hen hade lämnat sitt barn på gatan m.m. (som ett skämt), vilket var uppenbart osant. Då skrev folk i kommentarerna att detta var ironi.
Jag undrar om det verkligen är ironi när man säger saker man inte menar och lyssnaren vet om detta, eller om man faktiskt måste ha en intention med det man säger (dvs att vilja säga motsatsen till bokstavliga betydelsen)? Definitionen är ju "säga motsatsen till vad man menar", men blir osäker på "vad man menar" egentligen innebär (om det räcker med att man inte tycker det man säger eller om man måste vilja säga motsatsen). Om det räcker med att säga saker man inte menar, vad skiljer detta från ett skämt? Eller är alla skämt där man säger saker man inte menar ironi?
Förstår att detta kanske är en dum fråga men har sett det så mycket på senaste att jag blivit osäker på om jag förstår begreppet rätt. Tacksam för svar.
Har läst på flera sidor folk som menar att det är ironi varje gång man säger saker man inte menar, och lyssnaren förstår detta. Jag undrar om detta stämmer, och vad som i så fall skiljer ironi från ett skämt eller från när man retar sina kompisar. Många skämt bygger ju på att man målar upp olika roliga situationer som faktiskt inte har hänt. När man retar sina vänner säger man ju också saker som man inte menar, och mottagaren är ju medveten om detta. Det är ju just därför den typen av "retande" fungerar, för att kompisen vet att man inte egentligen menar det. Annars hade den förmodligen tagit illa vid sig.
Exempel på retande:
Min kompis berättar en historia om ett TV-program som hen aldrig förstod när hen var liten och jag svarar "ja, men du har ju alltid varit lite dum."
Jag menar ju inte den kommentaren, och kompisen är medveten om detta, men jag vill ju inte heller att det ska uppfattas som motsatsen (även om motsatsen är sann) eftersom det är en pik till det som kompisen berättar. Är det ändå ironi, för att hen vet att jag inte menar detta?
Exempel på skämt:
1. En tjej fick svara på frågor på sin pappas instagram och fick frågan "hur blir man så cool som dig" varpå hon svarade "man blir övergiven av sin pappa". Det är uppenbart osant, hon menar inte det hon säger så motsatsen är ju sann, är det ironi?
2. Eller någon som flamsade väldigt mycket med sin vän och sa "det märks att vi har knarkat" (vilket är uppenbart osant). Det är ju ett skämt, men är det per automatik ironi för att hen inte menar det?
3. Någon som fick frågan "vad fick dig att gå tillbaka till jobbet?" och personen svarar "pengarna" som ett skämt.
Jag ser flera som, varje gång de svarar oseriöst på en fråga eller liknande, benämner det som att "jag var ironisk". Det var också någon på instagram som gjorde en caption om att hen hade lämnat sitt barn på gatan m.m. (som ett skämt), vilket var uppenbart osant. Då skrev folk i kommentarerna att detta var ironi.
Jag undrar om det verkligen är ironi när man säger saker man inte menar och lyssnaren vet om detta, eller om man faktiskt måste ha en intention med det man säger (dvs att vilja säga motsatsen till bokstavliga betydelsen)? Definitionen är ju "säga motsatsen till vad man menar", men blir osäker på "vad man menar" egentligen innebär (om det räcker med att man inte tycker det man säger eller om man måste vilja säga motsatsen). Om det räcker med att säga saker man inte menar, vad skiljer detta från ett skämt? Eller är alla skämt där man säger saker man inte menar ironi?
Förstår att detta kanske är en dum fråga men har sett det så mycket på senaste att jag blivit osäker på om jag förstår begreppet rätt. Tacksam för svar.