Swedish: ironi vs skämt

[Vanilladreams]

Hej!
Har läst på flera sidor folk som menar att det är ironi varje gång man säger saker man inte menar, och lyssnaren förstår detta. Jag undrar om detta stämmer, och vad som i så fall skiljer ironi från ett skämt eller från när man retar sina kompisar. Många skämt bygger ju på att man målar upp olika roliga situationer som faktiskt inte har hänt. När man retar sina vänner säger man ju också saker som man inte menar, och mottagaren är ju medveten om detta. Det är ju just därför den typen av "retande" fungerar, för att kompisen vet att man inte egentligen menar det. Annars hade den förmodligen tagit illa vid sig.

Exempel på retande:
Min kompis berättar en historia om ett TV-program som hen aldrig förstod när hen var liten och jag svarar "ja, men du har ju alltid varit lite dum."

Jag menar ju inte den kommentaren, och kompisen är medveten om detta, men jag vill ju inte heller att det ska uppfattas som motsatsen (även om motsatsen är sann) eftersom det är en pik till det som kompisen berättar. Är det ändå ironi, för att hen vet att jag inte menar detta?

Exempel på skämt:
1. En tjej fick svara på frågor på sin pappas instagram och fick frågan "hur blir man så cool som dig" varpå hon svarade "man blir övergiven av sin pappa". Det är uppenbart osant, hon menar inte det hon säger så motsatsen är ju sann, är det ironi?

2. Eller någon som flamsade väldigt mycket med sin vän och sa "det märks att vi har knarkat" (vilket är uppenbart osant). Det är ju ett skämt, men är det per automatik ironi för att hen inte menar det?

3. Någon som fick frågan "vad fick dig att gå tillbaka till jobbet?" och personen svarar "pengarna" som ett skämt.

Jag ser flera som, varje gång de svarar oseriöst på en fråga eller liknande, benämner det som att "jag var ironisk". Det var också någon på instagram som gjorde en caption om att hen hade lämnat sitt barn på gatan m.m. (som ett skämt), vilket var uppenbart osant. Då skrev folk i kommentarerna att detta var ironi.

Jag undrar om det verkligen är ironi när man säger saker man inte menar och lyssnaren vet om detta, eller om man faktiskt måste ha en intention med det man säger (dvs att vilja säga motsatsen till bokstavliga betydelsen)? Definitionen är ju "säga motsatsen till vad man menar", men blir osäker på "vad man menar" egentligen innebär (om det räcker med att man inte tycker det man säger eller om man måste vilja säga motsatsen). Om det räcker med att säga saker man inte menar, vad skiljer detta från ett skämt? Eller är alla skämt där man säger saker man inte menar ironi?

Förstår att detta kanske är en dum fråga men har sett det så mycket på senaste att jag blivit osäker på om jag förstår begreppet rätt. Tacksam för svar.

 

[MattiasNYC]

Ironi är för mig ofta när man säger motsatsen till något. Om det är avsiktligt så kan det vara humor, men det kan också vara så att man vill poängtera något när man har en diskution. Ibland är den poängen inte så... "trevlig", och i sådana fall skulle jag kalla det för ironisk sarkasm.

Om någon säger något som är motsatsen till det som är sant, och den personen inte "menade" det, så kan det snarare vara en något ofrivillig ironi. Det kan med andra ord vara hyckleri som ser ut som ironi.

I vilket fall som helst så kan ju ironi användas för att skämta, men det måste med andra ord inte vara ett (avsiktligt) skämt.

Exempel på retande:
Min kompis berättar en historia om ett TV-program som hen aldrig förstod när hen var liten och jag svarar "ja, men du har ju alltid varit lite dum."

Jag menar ju inte den kommentaren, och kompisen är medveten om detta, men jag vill ju inte heller att det ska uppfattas som motsatsen (även om motsatsen är sann) eftersom det är en pik till det som kompisen berättar. Är det ändå ironi, för att hen vet att jag inte menar detta?

För mig är det ironi. Jag tror nog att du vill att kompisen fattar att du egentligen tycker att hen inte är dum eftersom det annars inte uppfattas som ironi, vilket skulle vara obehagligt.

Jag har till exempel gått för långt när det gäller ironiska skämt eller kommentarer och folk har helt enkelt inte fattat att det var ironi. Det är inte särskilt trevligt eftersom folk i sådana fall fattat helt fel - alltså motsatsen till det jag egentligen tycker. Så jag tror att man måste anpassa ironin till lyssnaren så att ironin får den effekt man vill att den skall ha.

Men - det kan ju också vara så att man möter en person som är väldigt otrevlig och självupptagen och istället för att förolämpa den personen på ett uppenbart sätt kan man använda ironi som den personen tror betyder precis det som sägs. Så den personen tar det som en komplimang fast motsatsen var avsedd.

Exempel på skämt:
1. En tjej fick svara på frågor på sin pappas instagram och fick frågan "hur blir man så cool som dig" varpå hon svarade "man blir övergiven av sin pappa". Det är uppenbart osant, hon menar inte det hon säger så motsatsen är ju sann, är det ironi?

Hmm... För mig så är ironi inte enbart att något är osant, jag tror att det också bör vara något av en motsats. I det här fallet vet jag inte om det är det. Det är ju fullt möjligt att "cool" inte har något alls att göra med om man blev övergiven av pappa eller inte. Så det kan vara sarkasm som inte är ironi.

Å andra sidan så är det kanske uppenbart att just den här flickan inte blev övergiven av sin far, och i sådana fall är det kanske ironi... fast inte särskilt effektiv (jag tycker alltså inte att det var ett roligt skämt).

2. Eller någon som flamsade väldigt mycket med sin vän och sa "det märks att vi har knarkat" (vilket är uppenbart osant). Det är ju ett skämt, men är det per automatik ironi för att hen inte menar det?

Tror att det är ironi, ja. Men igen, det finns nog en viss nyans eftersom det är möjligt att de två faktiskt är missbrukare men för tillfället inte har knarkat. I sådana fall är det möjligtvis inte ironi. Med andra ord kan en av de två kanske ha trott att de hade knarkat fast de inte hade det. Om det nu är så att det är uppenbart att de aldrig tagit droger eller varit missbrukare utan snarare är riktigt friska människor så är det väl ironi... inte särskillt effektiv som humor dock, för mig.

3. Någon som fick frågan "vad fick dig att gå tillbaka till jobbet?" och personen svarar "pengarna" som ett skämt.

Om lönen var usel så är det ironi.

Jag ser flera som, varje gång de svarar oseriöst på en fråga eller liknande, benämner det som att "jag var ironisk". Det var också någon på instagram som gjorde en caption om att hen hade lämnat sitt barn på gatan m.m. (som ett skämt), vilket var uppenbart osant. Då skrev folk i kommentarerna att detta var ironi.

Det var nog ironi ja.. får vi hoppas..

Jag undrar om det verkligen är ironi när man säger saker man inte menar och lyssnaren vet om detta, eller om man faktiskt måste ha en intention med det man säger (dvs att vilja säga motsatsen till bokstavliga betydelsen)? Definitionen är ju "säga motsatsen till vad man menar", men blir osäker på "vad man menar" egentligen innebär (om det räcker med att man inte tycker det man säger eller om man måste vilja säga motsatsen). Om det räcker med att säga saker man inte menar, vad skiljer detta från ett skämt? Eller är alla skämt där man säger saker man inte menar ironi?

Ovan så är "tycker" och "vilja" egentligen irrelevanta. Det handlar mer om vad som är sant.

Låt säga att jag har en flickvän som vill se en romantisk komedi, och det är allmänt kännt att jag hatar sådana filmer. Du (min vän) frågar mig: "Ser du fram emot att gå på bio på Lördag?"... "Ja, jag vill inget hellre än att se ytterligare en vansinnigt intellektuell romantisk komedi..." Uppenbarligen ironi. Måndagen efter frågar du mig hur helgen var: "Det var en fantastisk film. Så underbar. Så stimulerande. Bästa filmen jag nånsinn sett." Också ironi.

Med andra ord spelar det ingen roll om jag "vill" eller "tycker" motsatsen.

Och som sagt, ironi kan också vara ofrivillig tror jag.

.....

Det bör väl också nämnas att ironi inte automatiskt är när man säger något man inte menar. Om jag är politiker och säger att skatten borde höjas för de rika, och jag är rik, kanske jag säger det för att bli vald - och när jag väl blivit vald så fattar jag beslut som sänker skatten istället. Uttalandet var inte egentligen ironi utan bara en lögn. I alla fall är det mer effektivt att beskriva det som lögn. Om jag säger att det var ironi istället så säger jag nog det för att försvara mig, alltså med andra ord så vill jag att alla de som tycker att jag är en hycklare istället skall tro att jag trodde att de fattade att jag skulle sänka skatten och att det var ironi när jag sa att den skulle höjas. Så eftersom det är så osannolikt att det var ironi så är det bättre att kalla det för en lögn.

Så bara för att man säger motsatsen är det inte automatiskt ironi...

 

[Vanilladreams]

Ironi är för mig ofta när man säger motsatsen till något. Om det är avsiktligt så kan det vara humor, men det kan också vara så att man vill poängtera något när man har en diskution. Ibland är den poängen inte så... "trevlig", och i sådana fall skulle jag kalla det för ironisk sarkasm.

Om någon säger något som är motsatsen till det som är sant, och den personen inte "menade" det, så kan det snarare vara en något ofrivillig ironi. Det kan med andra ord vara hyckleri som ser ut som ironi.

I vilket fall som helst så kan ju ironi användas för att skämta, men det måste med andra ord inte vara ett (avsiktligt) skämt.



För mig är det ironi. Jag tror nog att du vill att kompisen fattar att du egentligen tycker att hen inte är dum eftersom det annars inte uppfattas som ironi, vilket skulle vara obehagligt.

Jag har till exempel gått för långt när det gäller ironiska skämt eller kommentarer och folk har helt enkelt inte fattat att det var ironi. Det är inte särskilt trevligt eftersom folk i sådana fall fattat helt fel - alltså motsatsen till det jag egentligen tycker. Så jag tror att man måste anpassa ironin till lyssnaren så att ironin får den effekt man vill att den skall ha.

Men - det kan ju också vara så att man möter en person som är väldigt otrevlig och självupptagen och istället för att förolämpa den personen på ett uppenbart sätt kan man använda ironi som den personen tror betyder precis det som sägs. Så den personen tar det som en komplimang fast motsatsen var avsedd.




Hmm... För mig så är ironi inte enbart att något är osant, jag tror att det också bör vara något av en motsats. I det här fallet vet jag inte om det är det. Det är ju fullt möjligt att "cool" inte har något alls att göra med om man blev övergiven av pappa eller inte. Så det kan vara sarkasm som inte är ironi.

Å andra sidan så är det kanske uppenbart att just den här flickan inte blev övergiven av sin far, och i sådana fall är det kanske ironi... fast inte särskilt effektiv (jag tycker alltså inte att det var ett roligt skämt).



Tror att det är ironi, ja. Men igen, det finns nog en viss nyans eftersom det är möjligt att de två faktiskt är missbrukare men för tillfället inte har knarkat. I sådana fall är det möjligtvis inte ironi. Med andra ord kan en av de två kanske ha trott att de hade knarkat fast de inte hade det. Om det nu är så att det är uppenbart att de aldrig tagit droger eller varit missbrukare utan snarare är riktigt friska människor så är det väl ironi... inte särskillt effektiv som humor dock, för mig.



Om lönen var usel så är det ironi.



Det var nog ironi ja.. får vi hoppas..



Ovan så är "tycker" och "vilja" egentligen irrelevanta. Det handlar mer om vad som är sant.

Låt säga att jag har en flickvän som vill se en romantisk komedi, och det är allmänt kännt att jag hatar sådana filmer. Du (min vän) frågar mig: "Ser du fram emot att gå på bio på Lördag?"... "Ja, jag vill inget hellre än att se ytterligare en vansinnigt intellektuell romantisk komedi..." Uppenbarligen ironi. Måndagen efter frågar du mig hur helgen var: "Det var en fantastisk film. Så underbar. Så stimulerande. Bästa filmen jag nånsinn sett." Också ironi.

Med andra ord spelar det ingen roll om jag "vill" eller "tycker" motsatsen.

Och som sagt, ironi kan också vara ofrivillig tror jag.

.....

Det bör väl också nämnas att ironi inte automatiskt är när man säger något man inte menar. Om jag är politiker och säger att skatten borde höjas för de rika, och jag är rik, kanske jag säger det för att bli vald - och när jag väl blivit vald så fattar jag beslut som sänker skatten istället. Uttalandet var inte egentligen ironi utan bara en lögn. I alla fall är det mer effektivt att beskriva det som lögn. Om jag säger att det var ironi istället så säger jag nog det för att försvara mig, alltså med andra ord så vill jag att alla de som tycker att jag är en hycklare istället skall tro att jag trodde att de fattade att jag skulle sänka skatten och att det var ironi när jag sa att den skulle höjas. Så eftersom det är så osannolikt att det var ironi så är det bättre att kalla det för en lögn.

Så bara för att man säger motsatsen är det inte automatiskt ironi...

Tack så mycket för hjälpen!